Den 4e februari slog vi upp portarna till stora salen på Frölunda Kulturhus och bjöd in till en releasefest för att fira starten av vårt fantastiska företag. UniBros Production AB!
Vi blev otroligt glada över uppslutningen och golvet och salongen fylldes med över 80 glada gäster, som bjöds på livemusik av Henrik, färgsprakande poikoreografi med Vindla eldkonst + Achmed Daniel Sundler
och fartfylld kizomba av dansgruppen Fuse Fam.
Dessutom överaskades gästerna i salongen med ett eldnummer av FAE.
I salen kunde man gå runt och se på vår utställning och läsa om våra erfarenheter, roliga minnen och berättelser från den tid som ledde till uppstarten av detta företag. Några av dessa texter har ni chansen att läsa här nedanför.
Ända sen jag var en liten parvel har jag alltid hjälpt till på föräldrarnas företag med att ta hand om gårdens många hästar samt kanotuthyrningens kunder och utbilda dem i den ädla konsten att föra sig i en kajak. Som en ung man bestämde jag mig för att utbilda mig till något kreativt men som ändå behöll kontakten med människor. Valet blev media, och efter tre år på gymnasiet med lovord ifrån både lärare och rektor så fortsatte jag min färd mot universitetet.
Tre år senare efter ett stort engagemang i både styrelser och föreningar tog jag, nu en vuxen man, steget ut i det verkliga livet som grafisk designer och kommunikatör. Med goda avsikter och mycket mod gav jag mig in på äventyret som hette ”Egen Företagare”. Ett väldigt givande jobb som jag älskade, men livet har ett märkligt manér att ändra ens tillvaro.
Jag fick nämligen jobbet på Kolmårdens Djurpark som skådespelare. Där fick jag uppleva livet som sjökapten över de sju haven (eller ja, över sälarnas bassäng), resa tillbaka till medeltiden som falkenerare och se hur de majestätiska rovfåglarna bredde ut sina vingar och svävade över mitt huvud. Jag förfinade mina performativa kunskaper inom jonglering och med det nya mottot ”kan det brinna?” så kör jag även nu eldföreställningar.
Efter en massa studerande, jobberfarenhet, vridande och vändande av både kropp och själ är jag nu redo att använda all min kunskap för att göra mitt livs framträdande.
Här kommer han, låt mig få presentera (trumvirvel)… Kim Andersson!
Det kan hända att vi sysslar med och uppmuntrar till farliga aktiviteter. Men viktigt i alla lägen när du sysslar med eld och brandfarliga materiel är att du tänker på säkerheten. Att veta hur du släcker och med vad är skillnaden mellan en brännblåsa och ett livsfarligt läge. Därför ser vi på UNIBROS att vidareutbilda oss med lika säkerhetsutbildningar, men också att repetera vissa utbildningar för att hålla det färskt i minnet. Man vill inte få kortslutning om en skarp situation skulle uppstå. Nästa brandutbildning är redan inplanerad den 23e mars, med räddningstjänsten. Workshopen är sammordnad av den fantastiska föreningen Cirkusön, som har öppna träningar varje onsdag för den som vill lära sig nya discipliner, öva på gamla eller bara leka cirkus med andra likasinnade.
Intresserad? Kika in på deras facebooksida eller gå med i gruppen "Leka cirkus i Göteborg"
/Henrik
Skymningssolen börjar sakta försvinna i horisonten och bli som ett mörkt täcke över det vita kalkbrottet i Forsby. Jag förbereder våra eldstavar inför den kommande föreställningen, utanför rullar musiken och Henrik dansar med en stol (det är logiskt, jag lovar). Snart är det min tur att spela Dr. Rhodes som sedan kommer att bli vår patients inre demon i showen. Hur hamnade jag här?
Det hela började redan två månader innan när våra vänner och tillika kollegor från KÄK (Katrineholms äventyrsklubb) frågade oss om vi hade lust att köra en eldshow på deras nya evenemang PostCon, ett postapokalyptiskt konvent. För den som inte vet vad postapokalyptiskt innebär, googla!
Platsen vi skulle uppträda på var i ett gammalt nedlagt kalkbrott i Katrineholmsskogarna. Jag och Henrik satte genast igång med att spåna idéer och började sätta ihop en föreställning som innehöll allt vi gillade: agerande, dans, berättande och framförallt eld.
Jag tittar ner på mina kalkdammiga militärkängor. Jag har min brinnande yxa i handen och hjärtat slår frivolter i min bröstkorg. Min tur att göra entré på scenen. Publiken har rådjursögon av förundran och jag får göra det jag älskar mest, att förmedla något som ger intryck hos folk, med hjälp av min kropp (och massor av eld).
Det var sommaren 2014 och det var min och Henriks tredje år på Kolmårdens Djurpark. Vi hade redan hunnit bli en knasig duo med galna upptåg på jobbet och det var inte bara vi som såg kemin vi hade. Både jag och Henrik har jobbat som Kapten Sjösjuk på sälföreställningen, djurvisningen på elefant och årets tidigare nya rovfågelföreställning Wings som gick i (inte så korrekt) medeltida anda.
Det nya för 2014 var att vi skulle underhålla publiken innan föreställningen började. Underhållningen fick innehålla allt ifrån allsång, quiz, skådespel mellan oss som jobbade på showen, trams och gyckleri. Det var de två sistnämnda (trams och gyckleri, om du missade) som fick mig och Henrik att gå loss.
Det var då jag bestämde mig för att Henrik skulle lära sig att jonglera. För vilka gycklare kan inte jonglera? Vi använde det vi var bäst på, trams, för att dölja hur fruktansvärt dåliga vi var på att jonglera.
Vi hade en fantastisk tid där vi fick experimentera med publiken, testa vad som funkade och vad som inte funkade. Utveckla vår egen dynamik och känna på hur kul vi kan ha med en engagerad publik! Eller hur vi får igång en väldigt oengagerad publik!
Halvvägs in i sommaren bestämde vi oss för att lära oss käglor som ledde till facklor som i sin tur ledde till eld och nu är vi här, 2016 och driver vårt egna företag med trams och gyckleri!
Flera av våra vänner var även där med sina kameror och agerade mingelfotogragfer under kvällen, och fångade allt ifrån uppträdanden till spontanpiruetter, men även fina bilder på våra gäster under eventet och på efterfesten.
[robo-gallery id="576"]
Copyright © Unibros Production AB 2015-2022
